Deq-traditionen är lika komplex som den är intressant. Särskilt som den är uråldrig men idag betraktas som döende då nya generationer väljer att inte tatuera sig. Särskilt tros Islams utbredning ha den inverkan. Att se en person under 70 års ålder med deq-tatueringar är mycket ovanligt. Å andra sidan kan vi genom dagens medier se ett nytt intresse för dessa tatueringar – så kanske att de överlever och når en sorts pånyttfödelse. Oavsett ska man inte låta sig luras av deras primitiva utseende, ty deras kulturella och mytiska värde är stort.
»Deq«, är ett kurdiskt ord för dessa speciella tatueringar, vilka man tror härstammar från forna Mesopotamien. Detta motsvarar idag ungefär det område som refereras Kurdistan; sydöstra Turkiet, nordvästra Iran, norra Irak, nordöstra Syrien och sydvästra Armenien. Deq kan därmed definieras som en kurdisk tatueringskultur med specifika stildrag.
Fast det är inte bara en kurdisk tatueringskultur utan också en kvinnokultur, då det är främst kvinnor som bär deq-tatueringar. Det är starkt förknippat med bandet mellan mor och dotter– »det kvinnliga arvet«. Kärnan i deq-tatueringarnas bläck är, utöver det svarta pigmentet från sot, bröstmjölk från en kvinna som fött en flicka. Inte minst är det sannolikt främst detta – bläcket, som utgör den distinkta skillnaden mellan deq och andra traditionsbundna tatueringar.
Även fast vi känner igen somliga motiv från egyptiska fynd – trots att denna tradition är starkt rituell, finns ingen självklar religiös koppling. En spirituell koppling finns för all del, dock ingenting entydigt. De flesta källorna påvisar exempelvis att deq innehåller hedendom och shamanism, såväl som zoroastrism och buddism. Med andra ord är den kurdiska tatueringskulturen lika mångfacetterad som det kurdiska folkets geografiska spridning. Troligtvis har dessa tatueringar i och med Kurdistans flytande gränser kontinuerligt anammat omvärldens influenser.
Som sagt är det främst kvinnor som bär deq. Ofta för skönhet, fertilitet och kärlek. Männens deq symboliserar oftare typiskt maskulina värden, som styrka och manlig flärd. Vanligast bland kvinnorna är att tatuera pannan, hakan, bröstet, magen händerna och anklarna. De män som bär deq tatuerar istället vanligen tinningarna, armarna och händernas sidor. Motiven är viktiga då symboliken är stark. Exempelvis symboliserar månskäran livskraft och evigt liv. Solen står för visdom och upplysning. Deq innehåller också symboler som ger tur, framgång, hälsa, och skyddar mot »nazar«; det onda ögat.
Själva deq-tatuerarna har en blandad tradition. Från början verkar de ha varit främst nomader från regionen, karaci; en grupp kurdiska romer med ursprung i Indien. Å andra sidan finns det de kvinnor som berättat att mamma eller mormor tatuerat dem. Mycket tyder på att det började praktiseras av nämna nomader och med tiden övergått till gemene man. Viktigast är att tatueraren är en »ren« person som inte för otur med sig. Deq ska bland annat inte utföras av någon som är skild, någon som är sjuk, eller någon som har råkat ut för spädbarnsdöd eller dödfödsel. Därav verkar det som att också tatuerarna främst varit kvinnor, men det finns också de deq-tatuerare som är män.
Källor:
https://anfenglish.com/news/fotographer-yazar-traces-the-history-of-deq-2247
https://www.dailysabah.com/feature/2016/01/13/deq-a-dying-art-among-turkeys-kurdish-women
http://hevallo.blogspot.com/2012/05/kurdish-tattoos-or-deqs.html
https://www.nationalgeographic.com/photography/article/the-last-tattooed-women-of-kobane
https://www.thebajer.com/journal/chapter-01/the-secret-meaning-of-deq-kurdish-tattoo/