»Hold Fast« tatueras över de båda händernas fingrar, alternativt knogar, och har där sin naturliga och ursprungliga placering. Senare har det kommit kombinationer där dessa ord tatueras någon annanstans på kroppen, tillsammans med exempelvis: ett ankare; ett rep; ett skepp; med mera. Det går ju trots allt att säga så oerhört mycket med de här symbolerna. Förr (och för somliga än idag) hade ankare, tågvirke, fåglar och skepp sina bestämda nautiska betydelser.
Orden »Hold Fast« i sig kan översättas på flera olika sätt, exempelvis: »Håll hårt«; »Håll fast«; »Håll kvar«, eller i mindre direkt bemärkelse: »Håll ut«; »Stå fast«; »Var beslutsam«. Detta står fritt för bäraren och betraktaren att besluta om, fast ursprunget sägs vara just den mest bokstavliga meningen. Detta motiv har nämligen sitt ursprung i en tid då segelfartygen saknade motorer och sjömännen ständigt var tvungna att trotsa väder, balans och höjd – klättra högt upp i riggen för att sätta eller reva segel och liknande arbeten. En kort sagt livsfarligt och många gånger påfrestande syssla, där det gällde att vara på sin vakt och hålla i sig för att undgå en säker död.
De mindre direkta tolkningarna utgår dock också från sjömän och sjömännens allmänna behov av hård anda och god tur. Sjölivet var fram till den moderna containertrafiken ett i allmänhet ett mycket tungt och riskfyllt arbete, även på senare motordrivna fartyg, fram till någon gång under 1960-talet. Förutom att överleva hård sjögång, piskande tåg och kätting, nedisning och sådana saker – kunde också tiden i land, under hamngång i främmande länder, innebära vissa faror. Förr i tiden var det inte ovanligt att råka i trubbel, begiven långt hemifrån på sjaskiga basarer, krogar och bordeller.
Idag – när tatueringar inte längre är lika stigmatiserade som förr, och det finns en nostalgisk förkärlek till sjömanstatueringar, är »Hold Fast« gångbart för i stort sett vem som helst. Har man inte behovet av att hålla hårt i riggen låter man istället orden symbolisera kampen för/mot livet i sig; att våga hålla sin ståndpunkt, stå ut med vardagens jävlighet, ha tur i oturen, osv. Med andra ord har betydelserna kraftigt utökats med tiden – och det särskilt sedan det gamla sjölivet gick ur tiden och vi gick in i tider med mer påtagligt personliga uttryck. Dock är det i sanning så mycket häftigare att se äldre farbröder med blekta blågröna tecken på fingrarna, än hos oss ungdomar – då är det inte tal om fantomnostalgi eller en kroppens poesi, utan rent jävla slit och verkliga äventyr!
Källor: