Svalan är ett bekant liksom vanligt förekommande tatueringsmotiv. Idag kan vi se det lite överallt på i stort sett vem som helst, på vilken kroppsdel som helst. Dock är det, som så många klassiker, från början ett välkänt sjömansmotiv. Även om svalan som motiv kan ha flera olika betydelser är de flesta kopplade till att färdas och leva sjöliv.
Svalan som art har mycket gemensamt med den resande människan, dels för att vi känner svalorna som flyttfåglar, dels för att det finns svalor så gott som i hela världen. Det är en fågelart som har lätt att anpassa sig till varierade levnadsvillkor. Svalor ses också som ett riktmärke för kustland – enligt myten kunde sjömän för länge sedan avslöja fast land genom att iaktta svalor. I och med sitt beteende i egenskap av flyttfåglar ses svalorna också som en symbol för återvändandet.
En äldre klassiker är att tatuera en svala för var 5000 sjömil man tillryggalagt. Att tatuera in två svalor tillsammans eller en under vardera nyckelbenet, nära bröstet, är också gammal sed. Detta kunde då syfta till att ha korsat Afrikas båda horn, alternativt själva utfärden och hemfärden. Särskilt för hemfärden har svalan stort värde och anses föra tur med sig; den ser till att sjömännen återvänder hem med livet i behåll. Svalor i par har ännu en betydelse i egenskap av kärlekspar då det sägs att svalor väljer en livskamrat för resten av livet.
Svalans flykt och återvändande kan vara direkta metaforer för livet och döden. Enligt gammal myt ska svalan ha haft makten att guida en drunknad sjömans själ från havet till himlen – en sorts återvändande. Svalan kan dock också göras till heder och minne av en kamrat som dött till sjöss, eller som symbol för att hålla av någon närstående. Idag är det tämligen vanligt att låta svalor symbolisera barn, inte sällan kompletterade med färgkodade banderoller för kön med namn och födelsedata.
Ytterligare en betydelse från förr som återkommer, i beskrivningarna om svalan som tatueringsmotiv, är svalor på händerna. En person med svalor på händerna ska vara en särskilt rask slagskämpe. Detta sägs komma från äldre tiders brittiska och australiensiska arbetarklass.
Källor: