Burchett, George [Professor]

Färgfoto av George Burchett – en liten äldre tunnhårig grå man, iklädd vit läkarrock och svarta runda glasögon, tatuerandes en ung flottist på under armen.George »Professor« Burchett(-Davis), 1872–1953, föddes i kuststaden Brighton, längs Englands södra kust, East Sussex. Där föddes han som äldsta barnet i en syskonskara av elva barn. Tidigt fick han kontakt med tatueringar då han som barn beskådade sådana vid »Royal Aquarium«, London. Royal Aquarium and Winter Garden var en skådeplats i stadsdelen Westminster, uppförd med ädlare kultur- och bildningssyften 1876 och riven av skam och moralpanik 1903, som kom att husera alltifrån cirkusar, varietéer och teatrar till utställningar, kuriositeter och konserter.

Burchett var inte sen att göra verklighet av sitt nya intresse. Snart började han pröva det beundrade hantverket och den yngre brodern Charles ska gladeligen upplåtit sin hud i utbyte mot godis. Burchett lät också pröva sina färdigheter på villiga klasskamrater. Därav blev han vid 12 års ålder relegerad från skolan. Skolbänken byttes således mot arbete. Han sattes först i lära vid Mutton Hotel, Brighton, därefter arbetade han hos en skomakare i Hackney.

1889 lät sig Burchett, mot föräldrarnas vilja om än med farmoderns försorg,  rekryteras till den brittiska flottan. Där blev han jungman på HMS Vincent, ett krigsfartyg bestyckat med upp till 120 kanoner beroende på uppdrag. Under hans tid som jungman gick HMS Vincent på Västindien, Afrika, Indien, Medelhavet och Fjärran östern. I dessa delar av världen fick Burchett sig många tatueringsintryck till livs och de olika inhemska tatueringarna ska ha varit påtaglig inspiration. Själv lät han friskt öva tatueringskonsten på skeppskamraterna. Naturligtvis lät han sig också tatueras – bland annat ska han ha besökt legendaren Hori Chiyo i Yokohama.

I flottan blev Burchett inte särskilt långvarig. Under en permission i Jaffa, Israel, lät han desertera för att istället öppna en mindre kortlivad tatueringsateljé i Jerusalem. För att undgå myndigheter och krigsrätt mönstrade han snart på ett spanskt handelsfartyg. Under tolv års tid ska Burchett sedan ha flackat omkring under radarn innan han 1896 slutligen återvände till England, nu under namnet George Burchett istället för George Burchett-Davis. Väl hemma lät han öppna eget som skoflickare på Mile End Road, London. Vid sidan om lät han tatuera villiga kunder i ett bakre rum i verkstaden. Därav kom han snart i kontakt med äldre London-legendarer, som Tom Riley and Sutherland MacDonald. 1898 gifte sig Burchett med Edith Smith Walters.

Väl i sällskap med Riley och MacDonald kom tatuerandet att eskalera. MacDonald tog Burchett till sig för att lära honom yrket och introducerade honom för den elektriska tatueringsmaskinen. Kring året 1900 gav han upp skoflickandet för gott och lät öppna en studio nära Waterloo-stationen. Snabbt växte hans popularitet och Burchett ska varit särskilt populär bland sjömän och soldater. Dock imponerade han också på folk av högre klass och ska således haft personer som kung George V, Alfonso XIII av Spanien och Frederick IX av Danmark. Burchett blev således ett namn i dagstidningarna och kunde därav snart räkna allsortens män och kvinnor bland sina kunder.

Inte bara rent teknisk skicklighet fick Burchett att sticka ut utan även en allsidiga motivrepertoar, innehållande allt från klassiska rosor och hjärtan till japansk mytologi, växtornament och porträttbilder. Som så många andra av sin tid kom han att arbeta med tatuerade artister. Bland annat var det Burchett som kring 1927–1928 täckte sideshow-artisten »The Great Omi« (Horace Ridler) med en heltäckande tribalskrud. Burchett ska ha spenderat runt 150 timmar på att täcka Ridler med den ikoniska »zebra-dräkten«. Enligt sägen ska detta kostat Ridler en ansenlig summa om tusentals dollar. Oavsett summan var marknadsföringen god då Omi – därav Burchett, väckte påtagligt intresse hos media.

Under 1930-talet tog han hantverket än ett steg längre genom att experimentera med kosmetisk tatuering. Det sägs att det till Burchett ska ha kommit kvinnor från hela Europa. Detta bestod i sådant som att fylla i ögonbryn, markera läppar och ögon och göra moucher. Naturligtvis gjorde han detta samtidigt som han fortsatte med vanliga tatueringar. Och det är just det – att Burchett aldrig slutade att försöka hitta nya vägar, som gjorde honom så känd och kvalitetssäker. Han tycks aldrig ha varit nöjd med teknikerna och motiven han behärskade utan sökte ständigt utmana sig och utvecklas.

Viljan att dra sig tillbaka kom under 1940-talet. Dock gjorde världskriget att efterfrågan drastiskt ökade, varför Burchett trots tankar på pension fortsatte att arbeta. Då 70 år gammal hade han tänkt att lämna verksamheten vidare till sönerna, men har själv uppgett att trots att han vid tiden tatuerat hela 36 år, var han aldrig tidigare så fullbokad som då. Därav – som så många andra tatuerare av den tiden, kom Burchett att tatuera ända fram till sin död. Han gick bort 3 april, 1953, vid en ålder av 81 år. Efter sig lämnade han otroligt mycket yrkeskunskap, motiv och inte minst myten om sig själv. Det är inte sällan han refereras till som »Kungen av tatuerare« – »The King of Tattooists«.

Källor:

Lämna ett svar