Nyhavn – Nordens tatueringsstråk

Svartvitt foto av två män intill en kanal där en båt ligger förtöjd. Ena mannen håller upp ett ark med tatueringsmotiv. Tatuerare Holger Jørgensen går omkring i Nyhavn för att göra reklam för sin firma.Så som rubriken förkunnar, är danska Nyhavn hela Nordens tatueringsstråk. Ingen annanstans här i norr står att finna någon annan plats med samma tatueringshistoriska och -kulturella värde som detta kanalkvarter. Som det står att läsa i Kristian Villesens artikel från 2018 – då Nyhavn 17 hotades av stängning: »Det er Nyhavn, for helvede. Her skal da være tatovører«.

Här bör förövrigt tilläggas att Nyhavn 17 år 2020 – efter en minst sagt långvarig rättsprocess, ändå vann målet och lyckligtvis förblir tatueringsstudio.

Nyhavn 17 är nämligen Danmarks och enligt källorna också världens äldsta tatueringsstudio som ännu är i bruk. Det har officiellt tatuerats i adressens lokaler sedan 1884. Sedan 1947 och fram till idag heter studion »Tattoo Ole« efter dess mest kände ägare, Ole Hansen, som drev inrättningen mellan 1947 och sin död 1988. Dock är det många olika ägare och tatuerare som passerat just den adressen på vägen.

Historien Nyhavn 17 börjar med Tusch-Hans som under sent 1800- och tidigt 1900-tal handstack i det dåvarande värdshusets lokaler. Sedan har legender och förmågor som Tattoo Henry, Poul Hother Petersen, Stikke-Frederik (»Gaddar-Frederik«), Kusse-Holger (»Fitt-Holger«), Tato-Jack, Tato Peter, Tato-Ole, Danny Hansen, Bimbo och idag Maj-Britt »Lille Ole« Petersen fyllt leden. Utöver det har flera internationella namn passerat, som exempelvis Mike Malone, Arno Schweikhart och Bob Roberts. Det var Tato-Jack som under 1930-talet gjorde riktig studio av Nyhavn 17. Innan dess var tatueringsateljén inrättad i annan verksamhet.

På studion Tattoo Ole:s nuvarande hemsida finns här att läsa delar av Nyhavn 17:s historia. Där finns också listningar över vilka som jobbat på adressen under olika epoker. Märk dock väl att det råder viss osäkerhet kring ordning och årtal, varför dessa inte ska tas för absolut sanning. Detsamma gäller informationen kring att det är just där som kung Frederik IX fick sina danska tatueringar. Flera av Danmarks då samtida tatuerare tillskrev sig gärna att ha tatuerat kungen, varför nu ingen vet säkert vem som egentligen gjorde det.

Vad som däremot kan sägas är att, om alla de som påstått sig ha tatuerat Frederik IX verkligen hade gjort det, skulle denne haft många fler tatueringar än han hade. Dessutom gjordes flera av kungens verkliga tatueringar hos tatuerare i fjärran länder. Den förvirrade historien om kung Frederik IX bottnar kort sagt i marknadsföring. Bland annat lät Tato-Jack sätta upp en större bild på kungen i sitt skyltfönster. Denna fick dock tas ned efter påtryckningar från myndigheterna. Tato-Ole var däremot listigare och lät marknadsföra sig som »Kongernes tatovør« (»Kungarnas tatuerare«), utan att definiera vilken eller vilka kungar som åsyftades.

För den som vill titta närmare på den och övriga Danmarks tatueringshistoria rekommenderas – utöver de danska tatuerare som Tatuteket presenterat, Jon Nordstøms bok »Dansk tatovering / Danish tattooing«. Visst förekommer även där en viss osäkerhet kring namn och årtal, men det är snarare regel än undantag i ämnet, då de knappa och röriga källorna tyvärr inte är de lättaste att hantera. Det finns också en del att beskåda i äldre danska journalfilmer, liksom i Stefan Frankels dokumentärfilm »Tattoo-Andy – A Journey of a Lifetime«, om den svenska tatueraren Anders »Tattoo-Andy« Larsson som i sin ungdoms dagar arbetade både hos Jack på Nyhavn 37 och Ole på Nyhavn 17.

Idag är Nyhavn för gemene man mest känt som pitoreskt turiststråk; de pastellfärgade 1700- och 1800-talsbyggnaderns vid den glittrande kanalen huserar idag allehanda restauranger, pubar och presentbutiker. Det hela börjar dock med anläggningen av »Den nye havn«, tillsammans med »Kongens nytorv«.

Tanken var att från det stora hamnloppet förbinda havet med det nya kungliga torget, samt att komplettera den äldre hamnen. Nyhavn är därav i sig inte så mycket hamn som en kanal – en mindre avstickare, i Köpenhamns vidsträckta hamnsystem som med flera distrikt löper från Charlottenlund (mittemot svenska Barsebäck) till Skrædderholmen vid Avedøre.

Nyhavn grävdes ut av soldater och krigsfångar under åren 1671–1673. Vattenkanalen utgör 450 x 30 meter. Marken kring Nyhavn såldes, liksom likartad hamnnejd, till köpmän, varv och andra sjöfartsrelaterade tillverkare och leverantörer. Kring 1700 ska större delen av marken kring Nyhavn ha varit såld och bebyggd. Därav blev det snart en högst lukrativ plats för sjöfolk då där bjöds dels arbete, dels nöjen i form av krogar, värdshus, glädjeflickor och annat nöjesliv. Där fanns inga egentliga bordeller men känt är att Nyhavn snabbt blev en stamplats för prostitution.

Efter tider av krig och stor emigration, framåt 1900-talet, kom sjömanslivets prägel på platsen att avta. Under själva 1900-talet skulle dess roll som faktiskt sjöfartshamn komma att helt spelas ut då containertrafiken kom att ta över sjöfarten från slutet av 1960-talet. Detta innebar då allt större fartyg och allt mindre hamntid. I och med allt färre sjömän att locka blev det allt viktigare att imponera på gemene man och där särskilt turister. Där finns inte bara bland stadens äldsta byggnader (t.ex. nr 9, från 1681) och en högst säregen, vacker miljö, finns där band till exempelvis H. C. Andersen levt och arbetat i stadsdelen under en tid.

Men, oavsett kända författare, jazzmusik och dyr mat, är just Nyhavn och ingen annan plats den nordiska tatueringens vagga och det stråk där vi nordbor – och all världens resande, kunnat tatuera oss under 140 år.

Källor:

Etiketter: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,