Krönika #5 EU-förbud av tatueringsfärger, 2

EU:s flagga; mörkblå botten med 12 gula stjärnor i en ring. Här med en tatueringsmaskin inuti ringen och två tårar på höger sida av cirkeln.När jag senast skrev om EU:s lagförslag att förbjuda pigmenten Blue 15:3 och Green 7, var debatten nygammalt färsk och petitionen uppe i blott 50.000 underskrifter. Dock lät det då på initiativtagarna till petitionen som att en mycket lovande diskussion fanns med EU-representanter. Enligt min uppfattning verkar det idag inte alls lika lovande, situationen verkar snarare, trots ihärdiga försök från tatueringsbranschen, ha stagnerat mot en mycket välfogad EU-mur. Förövrigt påvisar mediarapporteringen i ämnet märkbar ignorans. Därför kommer här från mig en andra tagning. Dels för att jag önskar uppdatera er kring hur landet ligger i frågan, dels för att jag önskar belysa hur taskigt media uppmärksammar frågor av det här slaget.
Lite fräckt vill jag påstå att svensk media bara vill rapportera om tatueringar när det finns något explicit negativt att säga.

I skrivande stund är petitionen uppe i hela 120.000 underskrifter, samtidigt som det dock sägs att EU:s lagförslag att förbjuda nämnda pigment ska träda i kraft i början av 2022. Även om skandinavisk media nu äntligen börjat skriva något, litet, om processen – och dansk press gör ett helt klart dugligt jobb att belysa allvaret i situationen, är ointresset kännbart. Bra är dock när dansk media tar upp just det att EU:s lagförslag inte bygger på faktiska forskningsresultat, utan snarare på antaganden – i god översittaranda (mitt tillägg). Läs mer hos danska TV2 här, och danska BT här.

Det ser med andra ord mörkt ut, och kanske mest frustrerande är svensk medias knapphändiga och missvisande rapportering om situationen. Mig veterligen är det blott Expressen som belyst ämnet, på ett påtagligt förbiseende sätt. Inte bara det att inslaget är mycket kort och ytligt, utan också att man gör det utan närmare förkunskaper. Hade man läst på innan man valde att intervjua parterna, hade man sannolikt velat presentera en rad följdfrågor till Magnus Crona, utredare på Läkemedelsverket. Jag ställer mig också oerhört kritisk till att SRT inte får höras och synas mer i svensk media; får chansen att fördjupa sina föraningar om den negativa trend som mycket sannolikt lär följa på ett sådant pigmentförbud.

Nå, låt mig rekapitulera angående »färgsituationen«. De tatueringsfärger som finns idag inom branschen är de enda godkända färgerna. Det finns alltså inga andra lagliga alternativ utöver de färger som är och brukas av professionella studior världen över. Dessa färger innehåller dock pigmenten Blue 15:3 och Green 7. Förbjuder EU dessa pigment betyder det att ungefär 75% av dagens tillgängliga tatueringsfärger – oavsett tillverkare – av de som finns, blir olagliga. Det är alltså inte fråga om att bara förbjuda vissa färger hos vissa tillverkare, utan drygt två tredjedelar av färgerna hos samtliga tillverkare. Lagförslaget betyder alltså att vi inom EU inte kan gå till en studio och göra valfri färgtatuering efter början av 2022.

Här är återigen den jämförelse som Save the Pigments låtit ta fram tillsammans med en av de större färgtillverkarna:

Färgkarta över nuvarande legala tatueringsfärger
Legala tatueringsfärger idag.
Färgkarta över legala tatueringsfärger efter eventuellt förbud
Legala tatueringsfärger när lagförslaget träder i kraft.

För rättvisans skulle bör dock en parentes tilläggas, att tillverkarna varit slappa vad gäller sitt eget intresse och ansvar, då man trots allt känt till lagförslaget under några år men inte vaknat till liv förrän nu. Än har alltså inga nya, lagliga färgalternativ kunnat presenteras. Det påstås här och var att alternativ är på gång, fast ingen verkar veta huruvida det finns belägg för detta, eller hur tidsfristen i så fall ser ut.

Det är utifrån just detta jag undrar hur Magnus Crona kan sitta och säga dylikt: att det inte är någon större fara, för det finns flera olika färger därute, så tatuerarna kommer att hitta alternativ. Idag finns det »en linje«, men det är ju den man ska strypa! Var kommer i så fall Magnus Cronas alternativ ifrån? Finns det en hemlig färgtillverkare där ute som bara svenska Läkemedelsverket känner till? Visst finns det andra färgtillverkare utanför väst, men inga vars färger är tillnärmelsevis godkända i Europa eller USA – om ens någonstans i professionella sammanhang. De flesta av dem är billiga piratkopior av dagens professionella färger, a la kemiska katastrofer.

Trots att allt detta pågår verkar det bara vara tatuerare, och ett fåtal »nördar«, exempelvis undertecknad, som bryr sig. EU skiter i att man bakbinder en hel bransch och öppnar för ökat olaglig, ickeprofessionell verksamhet. Media rycker på axlarna och anser sannolikt att det hela är en fis i rymden, medan folk som gillar att tatuera sig verkar tro att det löser sig själv – alternativt gärna fogar sig till att bara göra svartvita eller hudfärgade tatueringar i framtiden. Det är åtminstone så jag i skrivande stund tolkar de signaler som är.

Vad hände med eftertanke, hänsyn och frihet? Det är inte bara svenska SRT som fasar över vad detta kan komma att betyda. Så gott som varje branschperson världen runt talar med liknande ordlag: tatueringar har funnits så länge människan funnits och har och kommer därav inte att försvinna på grunda några förbud. Ta bara, exempelvis, Japan. Vad gäller förbud, generellt, har det enbart skapat genvägar och omvägar; en ökning av illegala fraktioner.

När det blir finito med färgtatueringar hos de professionella tatueringsstudiorna kommer gemene man sannolikt att i större utsträckning söka sig till okontrollerade hemmatatuerare, vilka ju kan beställa vilka färger de vill – var de vill. Vad det betyder är inte svårt att räkna ut: allt fler klåpare kommer att ge sig in i leken, allt fler smittor och skador kommer att rapporteras och tatueringsbranschen kommer åter att lida stigman. För att inte tala om hur många studior vars verksamhet kommer att sjunka så pass att de tvingas slå igen. Samt, om ett förbud så lättvindigt kan antas, vad blir då nästa steg?

Det är inte fråga om att inte vilja kontrollera kemikalier och dylikt, naturligtvis ska man göra det. Det är jättebra att man förbjudit de gamla tidernas färger, vilka ofta innehöll tvivelaktiga kemikalier i allt för höga halter. Men, man bör inte bygga förbud på antaganden utan korrekta forskningsbaserade bevis. Finns det inte bevis för att exempelvis ett visst pigment är skadligt – eller om det bara kan sägas vara skadligt i en viss halt – finns det ingen som helst rim och reson i att lagföra ett förbud. Särskilt inte som en hel yrkesbransch blir lidande av det, medan ingen tar särskild hänsyn till deras yrkesexpertis och levebröd, därmed deras önskan och åsikt i ärendet.

Det finns ingenting som gör att EU-parlamentet inte kan bordlägga lagförslaget tills godkända alternativ finns, och/eller seriös forskning bevisat att just dessa pigment genom tatuering är cancerogena eller allvarligt skadliga. Som överläkare Jørgen Serup (se länk till dansk artikel ovan) säger: det finns idag inga forskningsresultat som kan påvisa ökade risker för livshotande sjukdomar, i varken hud eller inre organ, kopplat till tatuering. Den tveksamme kan för all del själv gå igenom medicinska databaser och tidskrifter i ämnet – inte en enda forskningsstudie inom detta har hittills kunnat påvisa något samband mellan tatueringar och något påtagligt farligt.

Varför, undrar jag då, är det inte fler som bryr sig när EU-parlamentet är i stånd att driva igenom något så orätt som ett grundlöst förbud? Är inte dylikt missbruk av makt och inskränkande av individers fria val?

Med detta sagt vill jag åter uppmana var och en att bidra positivt, genom att skriva på och sprida den fortfarande öppna petitionen som motsäger sig förbudet. Den finns länkad här i högerspalten på sidan och via Save the Pigments. Jag vill också nämna det att SRT naturligtvis gör vad de kan, likaså The European Tattoo Panel och Save the Pigments.

Allt gott!

Mvh,
Tatukarien