Krönika #6 SVT:s Under nålen

Presentationsfoto för TV-programmet Under nålen, med en gruppbild av studions sex tatuerare.Jag gissar på att ingen där ute, med någorlunda tatueringsintresse, missat SVT:s nya reality-serie Under nålen, om den Stockholms-baserade tatueringsstudion Studio Blanco Tattoo. Nå, inte jag heller. Faktiskt var det så att familj och arbetskollegor tipsade mig om serien så fort SVT annonserat den. Jag kände alltså inte till den sedan innan.

Samtidigt som jag blev lite smygpeppad blev jag också oerhört skeptisk, eftersom jag personligen tycker att tatueringsbranschen gör sig jävligt dålig på TV. Som bekant finns det ju en lång rad TV-program i ämnet, det ena värre än det andra. Särskilt de amerikanska, som utgör majoriteten av den smörja vi hittills tvingats se i rutan. Något mer överdrivet, skevt och löjligt än Ink Master är väl svårt att hitta?

Jag bänkade mig alltså till det första programmet med stor skepsis. Det enda tatueringsprogrammet jag hittills kunnat titta på, utan att känna mig mentalsjuk, är Tattoo Fixers. Även om det, som nära på all annan reality-TV, är fruktansvärt styrt och riggat. Det är åtminstone mysigt och bjuder på en del roliga och/eller snygga gaddar. Cover-ups är ju i sig någonting intressant rent tatueringstekniskt.

Hur skulle det nu bli med tatuerarna på Studio Blanco, med självaste Andy Blanco, i spetsen?

I skrivande stund har tre avsnitt släppts och jag har tittat på dem via SVT Play. Utan att korsa fingrarna kan jag helt ärligt säga det att serien är helt okej. Det är inte skitdåligt men inte heller fantastiskt. För att vara »tatuerings-TV« har SVT och de inblandade gjort ett respektabelt jobb. Programmet i sig fungerar helt klart för avslappnat slötittande.

Vi berikas inte med något särskilt, vi får inte iaktta eller lära oss något nytt. Vad det hela kokar ned till är kunder med en påtagligt känslig historia bakom sin tatuering. Vi får höra deras berättelse, följa dem i studion, samt höra tatuerarens tankar och åsikter om gadden. Därefter knyter man ihop säcken med emotionella kommentarer och allmänt beröm från kunden. Här och var görs instick kring studions övriga förehavanden och tatuerarnas vardag.

Andy Blanco kan knappast önska sig bättre marknadsföring för sin studio. I och med programmet lär han sannolikt utöka sitt rykte som Sveriges »go-to-tatuerare« bland kändisar. Det vankas alltifrån tatueringssugna idrottare till musiker i studion. Det är förövrigt svårt att hålla räkningen på hur många gånger han benämns som »den bästa«. Det står helt klart att personalen i Studio Blanco är duktiga och uppskattade.

»Bra, bättre, bäst« är dock en svår, högst subjektiv måttstock i sådana sammanhang. Är man som jag inte särskilt intresserad av realistiska motiv, kan man för all del erkänna att Andy är mycket tekniskt kapabel. Fast i mina ögon är det inte särskilt intressant eller inspirerande. »Jaha, ännu ett svartvitt porträtt«, liksom. I det avseendet hade det varit mer fascinerande med fokus på en tatuerare specialiserad på New school eller Trash polka. Därmed finner jag annan personal i studion, än just Andy själv, mer intressant. Det är ju dock endast min helt personliga preferens. 

Med andra ord är Under nålen bra för att det saknar all amerikansk anda vad gäller dramatik, bråk och trams. Samtidigt blir det inte mer intressant för tatueringsintresserade, än att mötas av ett tatueringsvärldens motsvarighet till Halv åtta hos mig, paketerat med mellanmänsklighet istället för humor.

Kommer jag att fortsätta titta?
Jag vet inte, men visst, något ska man ju ha att göra under lunchrasterna på jobbet. Det är ju trots allt tatueringar det gäller. 

Annars tycker jag att tatueringar gör sig bättre i en seriös dokumentärfilm eller historisk bok. För mig är ett gammalt danskt journalklipp från det gamla Nyhavn en klart bättre prioritet än detta. Eller varför inte en historisk dokumentär om tatueringstraditionen i Stilla havs-området.

Med det sagt önskar jag inte kasta skit över vare sig SVT:s produktion av programmet, eller Studio Blanco Tattoo och deras kunder. Jag är övertygad om att alla inblandade gjort och gör sitt allra bästa. Studiofolket är oavkortat väldigt duktiga yrkespersoner, absolut. Det är bara det att modern TV och givande material om tatueringskonsten är jävligt svårt att kombinera. Kanske kan dylik programidé aldrig te sig bättre än just »helt okej«.

Hade jag varit någon form av kritiker hade jag nog gett Under nålen … 3 av 5 nålar.

Vad tycker ni?

Allt gott!

Mvh,
Tatukarien