Guðjónsdóttir, Hrafnhildur Inga [Habba Nero]

Svartvitt fotografi av Habba Nero handstickande hakan på liggande klient.Hrafnhildur Inga Guðjónsdóttir, 1990–, mer känd som »Habba Nero«, är en isländsk tatuerare, specialiserad på handstuckna tatueringar. Hennes intresse för tatueringar har funnits med sedan barnsben då modern är tatuerad. Själv har hon tatuerat sedan 2014/2015 och detta kom sig av nyfikenhet och slump. Under ett besök till »Iceland Tattoo Expo«, 2013, fick Habba syn på arbete av Boff Konkers. Fascinerad av hans motiv bokade hon in sig för att få en sådan tatuering. Det var dock inte förrän vid själva tatuerandet som Habba insåg att Boff gjorde handstuckna tatueringar. Mäkta förvånad och fascinerad började hon själv därefter handsticka på sig själv och vänner – utifrån tips från Boff som Habba lärt känna. Snart växte detta till dagligt tatuerande och förvandlades från hobby till heltidsjobb. Något Habba själv aldrig planerat eller ens vågat drömma om. De första åren som tatuerare reste hon mer eller mindre runt i världen tillsammans med Boff och lärde sig att hantera tekniken och hitta sin personliga stil.

Habba Neros stil påminner oss i stort om hällristningar, runor och vikingar. Sådana intressen har hon haft så länge hon kan minnas. Habba säger sig alltid ha varit intresserad av isländsk historia, nordisk mytologi och magiska kultur från 1500-talets Island. Redan som liten flicka satt hon och studerade och ritade av figurer och mönster från källor av den här typen. Från skoltiden minns hon hur betygen var klart överlägsna i de praktiska och kreativa ämnena, därmed påtagligt sämre i de teoretiska. Under teoretiska lektioner satt Habba Nero helst längst bak och läste serier eller ritade fornnordiska motiv. Senare skulle hon komma att ta examen vid The Icelandic Academy of the Arts. Då fanns det dock inga planer på att bli tatuerare. De planerarna dök först upp just med vänskapen med Boff Konkers.

Tatueringsmaskiner känns främmande för Habba Nero. Visst har hon prövat dem och äger några stycken, men har aldrig låtit tatuera klienter med dem. Enligt egen utsago älskar hon handstickandet för mycket för att byta verktyg. Utan elektricitet och annat som stör uppstår det en mer direkt energi och kontakt mellan tatueraren och klienten. Dessutom, menar Habba, gör handstuckna tatueringar mycket mindre ont och huden mår bättre. Inte minst läker sådana tatueringar märkbart fortare. Inte för att hon ogillar tatueringsmaskiner i sig – men det är helt enkelt inte hennes grej. Att handsticka tatueringar, säger hon, är som en sorts meditation.

Habba Nero kan i det närmaste beskrivas som en arkeologisk tatuerare samtidigt som influenserna är många. Stilen är som sagt saolik olch fornnordisk och Habba har många förebilder som hon fått när hon personligen träffat dem genom åren. Flera av dem har tatuerat henne men de är också utvalda av särskilda anledningar. Utöver Boff ser hon exempelvis upp till tatuerare som Colin Dale och Sean Parry, vilka liksom henne själv har en stor förkärlek till nordisk mytologi och konst från vikingatiden. Det är det hon brinner för; att få tolka arkeologiska fynd och nrodiska djur och återskapa dem i sin konst.

Därmed bör poängteras att hon sällan gör rena plagiat utan ofta kombinerar fornnordiska fynd, isländska stavar och nordiska skrivtecken med egna tankar och idéer inspirerade av detta. Djur och natur är något av ett signum för hennes större tatueringar. Dessutom vill hon gärna utnyttja kroppens former och linjer i designen och tycker därför om att teckna upp motiven på fri hand direkt på kroppen. Hon har med andra ord mer gemensamt med de traditionella tatuerarna i Asien – exempelvis Japan, än med dagens västerländska tatuerare. Ett privilegium, säger hon själv, att arbeta på det här sättet och ha hängivna kunder som tillåter och uppmuntrar sådan konstnärlig frihet.

Vidare beskrivs Habba Nero som en resande tatuerare. Den som följt henne kan se att hon sällan stannar på samma plats en längre tid. Snarare har hon gjort sig beroende av gästplatser och mässor världen över. Enligt egen utsago blev det bara så eftersom det var så Boff arbetade och hon själv älskar att se sig omkring. Efter tiden med Boff har det helt enkelt fortsatt så eftersom det var så hon kom i kontakt med branschen och trivs mycket bra med det. Nackdelen är dock den att det är väldigt uttröttande i längden och därtill mycket ekonomiskt krävande. Därför lever Habba Nero fortfarande på detta sätt, men inte i lika stor utsträckning som under tiden med Boff. De senaste åren har fokus varit att utforska mer hemmavid på Island och göra mer tid på studion »Íslenzka Húðflúrstofan«, Reykjavík. Inte minst för att få mer tid med sin partner,fotokonst och handarbeten. I skrivande stund gör dessutom Covid-19 sitt för att tvinga folk att stanna där de är.

Källor: