Ankaret, om än varierat till utseendet, har i princip funnits så länge det funnits sjöfart – med andra ord i flera tusen år. Det sägs också vara ett av världens äldsta tatueringsmotiv och en mycket stark maritim symbol, ständigt förknippad med matroser och sjömän – även om det idag kan bäras av alla sorters människor, oavsett kön, av flertalet olika skäl.
Förutom dess maritima egenskaper är ankaret också en religiöst präglad symbol. Fordom dolde förföljda kristna sin tro genom att bära ankare istället för kors, då ankaret i regel har en korsliknande design och Jesus är starkt förknippad med vattnet som element. Ankaret kan även kopplas till egyptisk symbolik, härrörande till Ankh-hieroglyfen som symboliserar liv. Till detta läggs ofta fruktsamhetstolkningar – att olika delar av ankaret symboliserar manligt och kvinnligt kön och dess förening.
Det var dock först under 1900-talet som ankaret påbörjade vad det är idag och började tatueras in på erfarna sjömän. Av liknande anledningar plockades detta också upp av flottans gossar, speciellt inom den amerikanska marinen, »US Navy«. Det blev ett bevis på erfarenhet och styrka men också en symbol för beskydd, tur, hopp, lojalitet och ära – ett svar på alla de prövningar och faror sekelskiftets och krigstidens sjöfarare allt för ofta såg i vitögat.
På så vis kom ankarets symboliska värden att expandera utefter de behov, känslor och tankar som låg i tiden. Exempelvis började man tatuera ankaret tillsammans med fartygsnamn, -nummer, kvinnonamn, religiösa tecken, uttryck för liv och död, med mera. Tittar man på motivblad från kända tatuerare från krigs- och efterkrigstiden, exempelvis Sailor Jerry, som under krigsåren lät tatuera oräkneliga amerikanska flottister, återfinns alla tänkbara versioner av ankaret i kombination med andra symboler.
På den vägen är det som ankartatueringarna idag pryder alla sorts människor, oavsett profession. Det är en generell symbol för skydd, stabilitet och hopp, varför det egentligen kan tillskrivas vilka grundläggande behov och känslor som helst. En del bär det för att de levt ett hårt liv, andra för att det för tur med sig, vissa för att påvisa lojalitet och kärlek mot familjen, tron eller eller livet självt. Det är så att säga – bildligt talat – som att bära »hemmahamnen« under huden.
Källor: