Andrew »Andy« Stuertz, 1893–1962, var för mig länge »den tatuerade pojken« och är väl så främst känd bland de gemene som någonsin sett något av hans fotografier. Ja, för han är kvick att dyka upp, var gång man söker på tatuerare som O’Reilly, Wagner eller letar bland de tatuerade kvinnor och män som bland annat uppträdde för »Barnum & Bailey Circus«.
Tanken att skriva om Stuertz har funnits med mig länge och nu när jag då kommer till skott är det dessvärre något av ett antiklimax, eftersom det i slutändan visade sig finnas så lite information om honom – särskilt för en svensk utan tillgång till amerikanska databaser och arkiv. Ja, ni kan läsa min klagolåt i min senaste krönika. Inte desto mindre bör och vill jag skriva om honom, för att i den mån jag kan, ge kött och liv åt den glatt leende unge mannen, som redan som öronfuktig gosse var nära på helkroppstatuerad.
Stuertz ska relativt tidigt, 6–9 år gammal, blivit föräldralös och fått flytta till moderns släkt i Philadelphia, USA. Hur föräldrarna försvann är dessvärre för mig okänt. Som tonåring lär han ha tagit sig en liten bit norrut och bosatt sig i New York, troligtvis för att öka utsikterna av ett arbete. Sannolikt skedde detta kring året 1906 då Stuertz uppges ha arbetat som tatuerad pojke från drygt 13 års ålder, från 1907. Det var då där i New York som unge Stuertz mötte den beryktade Bowery-tatueraren Charlie Wagner.
Främst är det genom texter om Wagner som Stuertz uppmärksammas, i och med Wagners läggning att agera skapare för flertalet tatuerade showartister. För de flesta artisterna av den här typen var det en snabb och äventyrlig väg ut ur fattigdomen. Exempelvis tatuerades de flesta av dem gratis – i och med att de gav sin kropp till tatuerarens förfogade, därmed sålde sitt skinn för att både öva och marknadsföra sig på. Därpå krävde denna karriär, av tämligen självklara skäl, inga särskilda kunskaper eller talanger. Under tidiga 1900-talet fanns det för övrigt inga lagar eller regleringar som fordrande några åldersgränser för kroppskonst – minderårig eller ej, var ett medgivande allt som krävdes.
Mellan årtalen 1907 och 1917 ska Stuertz ha arbetat för olika cirkussällskap som tatuerad pojke och senare man, i sällskapens så kallade »side-shows«. Dessa utgjordes av mindre uppträdanden i mindre separata tält eller marknadsstånd utöver själva cirkusen och visade ofta upp abnormiteter och kuriositeter. Bland annat arbetade Stuertz för sällskapen »T.E. Caffrey’s Imperial Dog and Vaudeville Show« och Barnum & Bailey, varav det senare är det mest kända och särskilt förekommande i kontexten tatuerade artister. Under den här tiden kom han i kontakt med andra tatueringsartister och då särskilt den blivande Norfolk-legenden August »Cap« Coleman (Norfolk, Virginia, USA).
Hos Barnum & Bailey träffade han också sin blivande hustru – Dagmar Franciska Hansen (ursprungligen från Köpenhamn, Danmark), i sammanhanget mer känd som »Miss Maxine«; en ung ormtjuserska med exotiska drag, dansandes med en flera meter lång kungsboa. De båda lär ha slutat som artister kring 1920 (årtalet är osäkert då källorna uppger anställning hos Barnum & Bailey fram till år 1917), varpå Stuertz istället började arbeta som tatuerare.
Paret ska ha flyttat till Norfolk där Stuertz började arbeta i Colemans studio. År 1925 föddes parets första och enda barn, dottern Venetia. Norfolk erbjöd nämligen gott om arbete inom fritids- och nöjesindustrin då amerikanska flottan låtit anlägga en bas där under år 1917. Den aktuella basen skulle med tiden bli en av landets största. Kort sagt fanns där otaliga tatueringssugna unga sjömän att leva av.
Allt eftersom lär Stuertz dock ha dragit sig bort även från det yrket, sökandes en mer anonym och stillsam tillvaro. Efter hustruns död, 1945, lät han flytta in hos dottern och hennes familj där han började arbeta i mågens juvelerarbutik. I intervjuer med Stuertz dotterdotter, Frances, uppges han ha varit just en lugn och stillsam man.
Vad hon minns talade han aldrig om sin bakgrund eller sin tid som tatuerad man vid cirkusen. Dessutom var han alltid klädd i långärmat och långbyxor, väl döljande sin illustrerade lekamen. Frances tror dock att han ännu gjorde sporadiska jobb som tatuerare, då hon minns att han då och då skjutsades iväg av hennes far – Stuertz saknade körkort, och att morfadern då tog med sig sina block och pärmar med tatueringsmotiv.
Dessvärre valde Stuertz att själv avsluta sitt liv, den 15 maj 1962, 68 år gammal. Både han och hustrun ligger begravda på Norfolks skogskyrkogård, i varsin mausoleumskrypta, korridor A. Cap Coleman återfinns på samma kyrkogård.
Källor: