Vikingarnas tatueringar

Färgfoto av blodig viking; närbild på ung mans ansikte. Hans huvud är rakat. Han har helskägg och mustasch. Över pannan löper ett grovt ärr. Ansiktet är täckt av blodstänk. Över foto ligger en vag nyansering av ett blågrönt vikingaornament.Var vikingarna tatuerade?
Praktiserade de verkligen tatueringskonsten?

Ovanstående är ett par omformuleringar av en av de mest frekventa tatuerings-sökfrågorna på internet. Frågan har för all del funnits med länge, fast den har inte fått sådan uppmärksamhet förrän nu när allehanda TV-produktioner börjat dyka upp på våra skärmar. Det i sin tur har skapat en trend av »vikingatatueringar« baserade på runor, isländska tecken, fornnordiska mönster, etc.

Det mest sanningsenliga svaret i dagens läge lyder dock: »Mja, man vet inte så noga. Man tror att vikingarna var tatuerade, utifrån vissa historiska insinuationer, men det finns inga bevis för det«.

Ännu har ingen stött på några mumifierade kvarlevor av vikingar, varför konkreta biologiska bevis helt saknas. Kunde man ha turen att hitta en tatuerad viking i samma skick som de egyptiska mumierna – eller Ötzi, vore det en helt annan sak. Tyvärr har man heller inte några talande arkeologiska bevis, i form av exempelvis nålar eller bläckskålar.

Allt som egentligen finns är tvehågset tolkningsbara dokumentationer på arabiska. Vikingarna dokumenterade tyvärr själva ingenting utöver sina runristningar, vars otroligt korta meddelanden aldrig innehållit något om tatueringar. Allt är därav upphängt på »vittnesmål« från Ahmad Ibn Fadlan, en resande arabisk statsman, som iakttog »ruser« (svenska vikingar) i Österled, vid idag motsvarande Volga, Ryssland.

Förutom att beskriva deras badrutiner, beväpning, kläder och lynne, beskrev Fadlan också deras utseende. I raderna om hur ruserna såg ut har Fadlan skrivit: »[…] Från nageln intill halsen är de tatuerade i grönt med träd och andra bilder. […]«. Huruvida detta då var faktiska tatueringar beror på tolkningen. Flera källor påpekar att det arabiska ordet här som översatts till »tatuerade« lika väl kan tolkas mer allmänt till »mönstrade« eller »ornamerade«, alternativt »målade« eller »dekorerade«. »Tatuerade« är snarare ett modernt, alternativt påstående, än en egentlig översättning. Mönstren kan alltså lika gärna ha varit ritade på kroppen som tatuerade i huden. Det kan ha varit någon form av kroppsmålningar kopplade till någon i tid närliggande ritual eller strid vikingarna varit med om eller stod inför.

Flera historiker menar också att detta kan vara rent påhitt från Fadlans sida. Att han då utöver att svartmåla vikingarna genom deras barbariska beteende och tvivelaktiga hygien, vidare önskar svartmåla deras kultur genom att påstå dem ha besudlat sina kroppar permanent. Å andra sidan hävdas att det klart sannolikt handlar om tatueringar, särskilt som de framträder som gröna – då svart tatueringspigment, speciellt från sot, i regel framträder som blått, grönt eller blå-grönt. »Träd och andra bilder« är troligtvis hur Fadlan tolkade typiska nordiska mönster och symboler.

Vidare påpekas att vad Fadlan än sett eller skrivit, återfinns inte tatueringar i några av de sagor eller kväden som finns kvar efter vikingarna. Å andra sidan har dessa sagor och kväden nedtecknats i efterhand av andra parter. Att dessa då inte nämner någon form av tatueringskonst bevisar heller ingenting. Vad som ligger vikingarna till fördel – om vi ska anta att de var tatuerade, är deras vidsträckta resor till flera »främmande« kulturer. Därmed behöver de inte alls ha praktiserat tatueringskonsten själva – de kan ha låtit andra tatuera dem. Sannolikt är förövrigt, om de själva praktiserade tatueringar, att de upphämtade kunskapen någonstans utomlands.

Andra källor kring vikingarnas utseende talar också om för oss att det förekom krigsmålningar, rituella kroppsmålningar och smink. Ett folk som då i andra sammanhang och på andra sätt smyckat sina kroppar, kan också antas ha smyckat sig permanent med tatueringar. Men, lika mycket som vi kan anta att, kan vi anta att inte. Oavsett vad vi tycker eller vill tro, finns det ännu inga bevis för att vikingarna var tatuerade.

Folk som försöker vill då och då ta »vägvisaren« – den isländska symbolen »vegvísir«, som någon sorts bevis av hävd. Särskilt som denna blivit en populär »vikingatatuering« idag. Dock är det så att denna symbol inte kan spåras längre tillbaka i nordisk kontext än till 1700-talet – till en trolldomsskrift vid namn »Galdrabok« (»Magiboken«). Den kan dock spåras något längre i annan kontext, då den förekommer i det engelska verket »The Solomon’s Testament« (»Salomons testamente«) – en skrift inom kristen mysticism från 1400-talet. Visst, om de olika källornas bärande tvistar de lärde. Fast oavsett källornas egentliga årtal eller referenspunkter dyker vägvisar-symbolen inte upp i Norden under vikingatiden. Allt talar för att den är senmedeltida och från annan kultur.

Källor:

Detta inlägg har 2 kommentarer

  1. Simon

    Citatet från Ahmad Ibn Fadlan i artikeln är fel, han nämnde aldrig ordet “tatuering” i texten han skrev. Han använde ordet för den sortens dekorativa konst som täcker moskeer och andra utsmyckade byggnader, vilket översatts till att vikingarna hade “målad” hud från fingertopp till hals på överkroppen. Detta har med moderna ögon feltolkats för att passa in i retoriken att det finns bevis för tatueringar under medeltiden i Norden, men “målad” eller “dekorerad” hud i en blå eller grön ton kan betyda många saker, man måste se det med dåtidens ögon, inte projicera dagens verklighet och kunskap på dåtiden. Det vore bra om ni kunde rätta till citatet och hålla er till fakta.

    1. Andreas / Tatukarien

      Hej Simon! Tack så mycket för din kommentar. Det är alltid glädjande när läsare önskar bidra och bättre sidans fakta. Sådant är alltid välkommet. =)

      Som du skriver är »tatuerade« inte gängse term för en exakt(-are) översättning av Fadlans text, varför jag också i påföljande meningar skriver följande: »Flera källor påpekar att det arabiska ordet här som översatts till »tatuerade« lika väl kan tolkas mer allmänt till »mönstrade« eller »ornamerade«. Dock, för att förstärka detta, utifrån din kritik, har jag gjort en smärre ändring, varpå denna mening numera är som följer: »Flera källor påpekar att det arabiska ordet här som översatts till »tatuerade« lika väl kan tolkas mer allmänt till »mönstrade« eller »ornamerade«, alternativt »målade« eller »dekorerade«. »Tatuerade« är snarare ett modernt, alternativt påstående, än en egentlig översättning.«

      Förövrigt hoppas jag att jag låtit mig hålla mig till fakta eftersom jag inte någonstans i texten påstår att Fadlan hade rätt eller fel angående något som kan tolkas som tatueringar. Tvärtom vill jag, precis som du , poängtera att detta lämnar stort tolkningsutrymme och lika gärna kan handla om någon annan typ av dekoration.

      Mvh,
      Tatukarien

Kommentarer är stängda.